Förlossningen

Efter en hel dag igår utan några kännbara rörelser från prinsessan, fick en litet livstecken när jag la mig då jag kunde känna att hon hickade, följde en natt då jag for upp o ner, vände o vred på mig och fortfarande ingen prinsessa som ville kicka loss. Oron växte i samband med ökade sammandragningar och riktig tryckkänsla neråt. Satt på toa och vågade knappt trycka fram de enstaka kissdroppar där fanns, kändes som något skulle brista...

Ringde förlossningen imorse och skulle då komma in direkt. Väl där inne blev jag väl omhändertagen direkt, fick komma in på ett rum och blev undersökt och uppkopplad på den berömda ctg:n. De tog ett bra tag innan hon hittade prinsessans hjärtljud...rörde sig kanske om 1 min men de kändes länge och min puls öka nog till 200! Men så tillslut fick jag höra hennes hjärta som en häst som galopera fram! Hjärtljuden låg på mellan 154-162 slag/min. UNDERBART och nästan omedelbart började hennes karateträning! ;-)

Då va de avklarat, hon levde och mådde bra än sålänge! Nu kom då nästa grej...sammandragningarna som syntes på ctg:n. Dom va en läkare tvungen att kolla på, så fick inte åka hem=( Denna grymt hårda brits va snart mitt största problem, hur kan man be folk ligga där i timme in o timme ut! Barnmorskan som tog hand om mig va jättegullig, hon tittade in titt som tätt, klämde, kände och höll koll på sammandragningarna. 7 timmar låg jag där o glodde i taket varvat med att jag slumra till. Sen blev de ny undersökning av läkaren med vaginalt ultraljud, hon körde säkert runt med den där staven i mig minst 10 minuter!!! Livmodertappen va inte påverkad så mycket och det såg bra ut. Mkt ska man stå ut med med benen i luften...!
Efter detta fick jag äntligen åka hem, blir de värre ska jag komma in igen... På måndag fick jag tid för flödesmätning uppe på prenatal. Hoppas nu bara att allt är bra där också!

Nu ska de bli fortsatt vila!

Puss & Kram