Sista spurten!

Idag är vi på dag 200 av 280!!!!

Shit, nu e de verkligen inte långt kvar, de känns iaf nära. På söndag är de kalas för ville och då plötsligt är det v.30!

Lillan verkar må bra, men hon sover nog har varít helt stilla änså länge idag. Magen växer, känner mig sååå stor. Börjat fundera över förlossningen. Detta ämne som aldrig bekommit mig har nu börjat mala i mig. Skräcken att något ska bli fel o att jag ska förlora min så efterlängtade dotter... Men de försöker jag tränga undan. DE som maler mest i mig nu är att denna förlossningen inte ska bli som dom andra 2. Vad gör man om vattnet går här hemma? De har jag ju aldrig provat på då vattnet med bägge stått som en fontän typ 2 minuter innan barnen varit ute! Går vattnet nu här hemma då måste man väl åka in...?? De vill jag ju INTE! Jag vill ju klara mig här hemma som jag gjort innan, åka in när det är dags att föda bara. Jag vill ju inte bli tvungen att spendera tid där inne i ett rum eller sträcken att få vandra i dom korridorerna. NÄ, jag vill vara hemma! KOmma in och vara öppen i princip fullt, bara hinna landa sen ägna mig åt krystskedet och få uppleva lyckan när hon ligger på mitt bröst. SÅ vill JAG ha det igen. Kan man önska det? Med Tim va jag öppen 10cm när jag kom in så han va ute på ett kick utan nägon som helst bedövning. Sammanlagt va jag på sjukhuset 27 minuter innan han va ute=) Med Vilmer va jag öppen 9cm och allt va klart så fick bara säga till när de kändes som att jag behövde krysta. Stog där och hängde mot sängen tills jag kände att NU vill han ut, la mig i sängen och fick då lustgas (en fin vän!) några krystvärkar senare va Vilmer ute. 59 minuter hann vi vara på sjukhuset den gången och det va PERFEKT! Ingen stress, hann prata, få CTG allt gick lugnt till.

NU har jag känslan av att allt inte kommer gå alls så här lätt och den känslan skrämmer mig faktiskt...