söndag 5 juli 2009

v 34!!!!!!!!!!

Nu börjar de VERKLIGEN närma sig! Idag e de 48 dagar kvar till bf. Magen känns som den sitter under halsen, fötterna ser ut som på en elefant-de måste nog inhandlas stödstrumpor sticker o värker så i fötterna nu. Vanliga skor är inte att tänka på mer, nu är de ordentliga sandaler till allt!

I fredags blev man 30år! herregud... var tog åren vägen?? Kommer ju ihåg den ljuva tiden än glasklart då man va tonåring och bodde hemma. Vilka problem man hade då..hahahha! De största va väl om killen man va kär inte besvarade ens känslor eller kanske ännu värre om man fick de där Levis jeansen som man bara va TVUNGEN att ha. Jag har iaf INGET att klaga på vad gäller min uppväxt. Livet va ju såååå enkelt då även om man inte tyckte de just då:-)

30 årsdagen firades iaf in på Millenium i Höllviken.

Meny
Räkmacka
Black & white med purjolökspotatis
Kladdkaka med vispgrädde & jordgubbar

I sällskapet fanns Jonas, sis, Johan, mina föräldrar & svärmor. Underhållningen stod Pedalens pågar för, så de va fullt ös med den skånska rock n´rollen!!!!

Svärmor & mamma


Roland


Sis, svåger Johan & jag


Efterrätten kom in & de blev sång:-)


Min Jonas & jag


Sis, Jonas & jag

Lite info v.34
Vecka 34: 5 jul - 11 jul 2009

Kroppen:
Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet:
Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Idag har jag äntligen fått iväg ett mejl som jag skulle skickat för ett bra dag sen, dagarna rullar på bara:-) Annars har dagen´sett lugn ut, blev överlycklig när de va moln och lite vind ute idag. Äntligen hinner man andas lite frisk luft! En jobbig natt med 500 grader i sovrummet och en Vilmer mellan oss...
Så sov inte mycket inatt, när Jonas gick upp imorse 4.30 DÅ somna jag, då hade vi dessutom lite frisk luft i sovrummet med. Och tack vare att jag somna riktigt så stöp Vilmer rätt i golvet:-( När han sover så bökar han runt tills han hittar något att sova mot om ni förstår, de brukar spjälorna stå för inne i hans rum, inne hos oss är de då jag eller Jonas. Imorse va fallet Jonas, så när han gick upp försvann hans "vägg". Jonas rulla ändå ihop täcket o la kuddar då vi vet hur Vilmer håller på... Men idag hjälpte inte de, så rätt va de va vakna jag av en duns. Förstår vad som hänt o ser bara 2 fötter sticka rakt upp mot sängen. Där står min lille älskling på huvudet med näsan & munnen rätt ner i golvet. Snyft...vrålskrik... Sen blev de inte mer sömn för vår del...då va väl kl:4.50 typ.....
Så idag har även jag sovit middag, guuuu så skönt! Va helt klubbad.
Nu käkar Ville lite mellis & vi väntar på Jonas sen ska vi nog bege oss in till IKEA och köpa nytt trädgårdsmöblemang till framsidan:-)
Puss & Kram!
Vill passa på att tacka alla för alla gratulationer & för familjen som va med och firade min dag!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar