Nu är hon här, Tuva Lilly Lang!!!!

Ja nu är hon alltså här vår lilla prinsessa Tuva!!!!!!

Med dunder och brak bestämde hon sig plötsligt mitt i natten den 28e augusti att göra entré! De va på torsdags kvällen som jag satt här hemma. Jonas va på personalfest och jag hade en sååååå lugn och skön kväll. Jag kände en del förvärkar till och från och tänkte att KANSKE skulle de betyda något snart. Tillsut tänkte jag att jag skulle se hur länge de va mellan dom och de va 10-13 min ungefär sen avtog dom igen och återkom inte heller. Hade pratat med både min farmor och svärmor den kvällen och sa att de blev ingen prinsessa född inom de närmsta nu heller... Jonas kom hem och vi kröp väl till säng vid 23-tiden och somna vid tolv. Då va alla förvärkar som bortsprugna sen några timmar...

Plötsligt vaknar jag av de kändes varmt och blött i sängen, tittade på klockan..02.00 petade på Jonas och sa att vattnet nog gått och att ajg behövde en handduk. Reste mig upp och tittade ner i sängen, då kom förstra chocken...BLOD de va inte vatten de va blod.... Jag bara titta på Jonas mumla något, gick ut på toa medans de rann längs mina ben...en del vatten och blod. En STOR koagel med färskt mörkt blod trilla ur mig. Nu steg paniken kan ajg tala om....fortfarande inga värkar. Försökte samla mig, la mig snabbt igen. Ringde förlossningen som sa åt mig att ringa sos och begära ambulans, jag skulle bli liggandes helt stilla. hela min kropp grät inombords, hela kroppen skakade helt okontrollerat. Paniken att detta skulle sluta illa tog över helt. Jag som varit så rädd, som velat bli igångsatt men inte fått, bf dagen hade nu passerat med 6dagar. Kände inte den minsta rörelse heller, bara en smärta i nedre delen av magen och känslan hur de rann ur mig blod... Jag va livrädd! Ringde mamma och bad henne skynda sig för ambulansen va nu på väg att hämta mig. SOS skicka en ambulans direkt samtidigt som jag fick tala med en barnmorska under tiden. Ambulansen va snabbt på plats och tog hand om MIG, bara mig... DOm koncentrerade sig ENBART på att jag mådde "bra" rent mediciskt eftersom jag blödde. De kopplades syrgas och lite sådant sedan bar dom ner mig och in i ambulansen. Jonas fick vänta hemma tills mina föräldrar kom eftersom Vilmer låg där uppe och sov.
Så med blåljus lämnade vi hemmet mot förlossningen i Lund... Väl utanför ambulansinfarten till förlossningen visade de sig att där va helt fullt så dom kunde inte ta emot mig, så de blev en snabb färd in till förlossningen i Malmö. Fortfarande visste jag inte om hon levde inne i mig, de va de enda jag tänkte på. Inget annat, bara om hon fortfarande va vid livet... Så fort vi kom innanför dörrarna i Malmö så satte vår barnmorska (som vi sedan hade där hela natten) en ctg på mig så jag fick höra hennes hjärtslag. DE va en sån befrielse, vår prinsessa levde iaf!!!!!!!!!!! Ungefär då kom Jonas också inrusande till mig. Vill inte ens tänka på vilken hastighet att hållt in! Berättade direkt att hon levde, de tankarna hade farit genom hans huvud med även om han hemma inte visat något. Lugn och trygg som han va hemma, försökte verkligen lugna mig. Värkarna ahde nu börjat komma lite. Hade första värken i ambulansen in. Vid 03 gjordes en undersökning på mig, öppen 4cm. FYRA..... FAN tänkte jag här kommer jag bli länge..... I bästa fall täkte ajg att jag öppnade mig 1cm i timmen, men sen va ajg sängliggandes och usch nä, allt kändes tungt. Rädslan för en lång utdragen förlossning började mala. Vår bm va underbar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Värkarna kändes redan rätt så ordentligt, min blivande vän lustgasen kopplades in.
Sedan gick de rätt snabbt, vid nästa undersökning va jag öppen 7cm. Lustgasen ökades. Bm började förbereda för ankomsten med bordet som dukades upp med saxar, peanger, handdukar, värkstimulerande dropp (en rutin vid stora barn) mm. En stund senare va de så dags att krysta! 2 krystvärkar senare så lades en vit, blåaktig, blöt underbar varelse upp på mitt bröst!!!!¨

Tuva Lilly Lang va hos oss nu. kl.05.17!!!!